Mina misstag blir stunder
av ånger att beskriva genom ett otillräckligt
"Förlåt."

"Allt kan man inte ta tillbaka" säger du och mumlar
något om att ord kan krossa

"Även tystnad," svarar jag, "är ett våld likt slag mot en kropp
som inte är satt i rörelse"

och jag lovar
att skriva om dig i dikterna jag ännu
inte uppfunnit.

där ska ett oss, ett vi
göra dig till rätta. Bli ett du, och jag ska måla dig
lika vacker som känslan av mina fingertoppar
mot din hud eller vår omfamning.

Hud, sorg, saknad
Känslodöden säger du, och bäddar ner dig

varm i min famn när du återvänder
för att ta förväl, såsom du alltid gör
när något känns för bra

för mig