Genomlevt ännu en nyårsafton.
Den fjärde utan dig.
Utan en delad pläd,
ett glas bubbel,
en varm kram vid tolvslaget.
Utan en rofylld förväntan om
kommande dagar.
Utan en förnimmelse av
att tiden flyter, - och vi med den.
Precis så som det är,
så som det ska förbli.

Teven visar inte numera
den lilla filmsnutten
med vinterstranden,
vågornas outtröttliga
rörelser bland stenarna
(till sluttonerna av
Petterssons sjunde)
strax efter midnatt.
Men det gör inget,
Mitt liv flyter inte längre.
Tiden har stannat.

Det kommer några sms
från avlägsna bekanta.
Med standardönskningar
om ett gott nytt år.
Ett familjefoto vid ett bord,
Ett kort videoklipp
från andra sidan jorden
där det grillas marshmallows
över en lägereld.
Leende, vinkande mot kameran.
Jag tackar snällt för omtanken.

Går ut till altanen en stund.
Inte ens fyrverkerierna
ser likadana ut som förr.
Inga färgsprakande, glättiga
gnisterexplosioner i himlen.
Bara ett k-pistknattrande
som snabbt dör ut.
Enda man ser är en svag blinkning
i horisonten bland hustaken.
Lite krutrök, utan glädje,
utan sorglösa hejarop omkring.

Lägger mig sent, när det tystnat.
Korta stunder med sömn,
märkliga drömmar.
Vaknar till nyheterna på radion.
En drönarattack i Kiev.
Bombanfall på Gaza City.
Snöstorm och fallande träd hemmavid.
Inga tidningar idag.
Ska jag ens stiga upp?
Vad är meningen med
omfamna denna nya tid?

Men sedan, ett kort ögonblick,
tycker jag mig höra din röst,
”Alltid blir det på något sätt”.
Hör min pappa från avlägsen tid,
”Livet är som ett patienslek.
Inte alltid går det ut.
Det är bara att kupera om
och lägga ut korten igen”.
Sängvärmen känns lockande,
men dagen ropar utanför;
”Kom upp! Andas! Lev!”

Nå; te o macka eller gröt?
Repris på Årskrönikan
eller Nyårskonsert från Wien?
Vad har jag att klaga på?
Kärlek, lycka, skratt,
kunskap, framgång, vishet?
Jag är nöjd, jag är mätt.
Än tuffar det gamla tåget på.
Än är jag inte framme.
Då är det bara sitta lugnt vid fönstret
och låta landskapet glida utanför.