Och inte visste jag att du betydde så oändligt mycket för mig
Och inte visste jag att jag skulle förvandlas till ett hjärtas pussel
sprängd i tusen bitar

Nej.

Och nu är du borta för alltid och från sorgens becksvarta himmel
faller vidöppna ögon ner
tillsammans med
minnen
minnen
minnen
alltmedan universum inte finns längre
och ingenting annat heller för den delen

Nej. Nej. Nej.

MEN!
Imorgon ska jag nog gå och handla mat.
Man måste ju leva så länge livet finns kvar
och inte förvandlas till en glömskans vätebomb
av total tystnad…

NEJ! NEJ! NEJ!

ABSOLUT INTE!

Tror jag iallafall…

*


(Adieu Luna, mon amour, adieu…)