Ett mörker men ljus
tvekande bak krönet
ett förundrande brus
från det längtande stönet

Med hoppet levande
våren kommer åter
sakta och trevande
jag mörkret förlåter

Mina tankar flätar hopp
i ett turkosblått skimmer
så jag vädjade, sade stopp
jag våren och glädjen förnimmer

Tack och lov
det känns bra igen
sluta och sov
det tar vi sen