Det spröda klara ljuset
charmerar och förför
de rodnande husfasaderna
lyfts ur sin dvala
visar stolt upp sig
den bedagade putsen till trots
de bortglömda trädetaljerna
det verkar som ingen ser
hur det faktiskt står till
en omvårdnad lämnad
åt någon att omfamna
hej du, där borta
se mig, ge mig en hand
medan ljuset rör sig bort
än en gång lämnar
fasaden i dunkel
bortser från
dess långdragna suck
det tysta ropet på hjälp