Utsliten vilar den gamla
svarttjärade ekan slängd
långt från upptrampade stigar,
där lyser den svart
av doftande tjära
under månbelysta nätter.

Djupa andetag stiger
som lägereldens rök
tyst mot skyn,
under ekans slitna bräder
på torrt ris
vilar Lasse i skogen.

Snart kommer åter
en ny dag
springande med förlorade
drömmar, bortkastade
av verkligheten.

Tidig gryning innan
ugglan kommit till ro,
cyklar Lasse i skogen
för att slipa köksknivar.