Ditt språk kan bara du göra något åt.
Det är som en gyllene tråd
som flätas efteråt,
sträcker sig över år.

Det första som kom var joller.
Det var bubblande skratt.
Det var skrik var natt.
Ditt språk tog plats.

Men så tog fröet fart
och ut kom prat.
Sedan den dan
är ord allt du har.

De blir vackrare med åren.
De är snällare mot örat.
Det är att själen höra
och hinder möta.

Så slipas det till slut
till något närmast gud.
Det kommer poesi …
Poesi från djupt inuti.