Stilla ligger ytan.
Inget rör sig.
Inte ens en skräddare
rör till det.

Det är stormens öga
och allt ligger öde ...
Runt mig virvlar löv och gren.
Trygg, fast timmen är sen.

Det dånar från en orkan.
Men stilla ligger ytan.
Lika stilla som
allt jag nu är utan.

Det kommer blåsa över.
Molnen kommer spricka upp.
Och allting som var i luft
kommer dånande ner på stört.

Men nu är allt stilla.
Inte ett blänk på ytan.
Nu i orkanes vila
är det min tur att leva.