Jag har tappat färgen, den som fanns i mig
Den har bleknat bort djupt där inne
Blott ett gammalt minne
Känslorna är inkapslade i ett gips, ett krackelerande skal
Håller allt på plats
Kommer det någonsin att läka?
Inuti är det rått och naket
Ensamt
Och då vill jag hellre vara en skimrande trollslända
Som surrar fritt och högt i skyn
Vilar på dammens ytspänning
Och önskar att dagen blir ny