Så lågt kan ingen sjunka.
Under golvbrädorna.
Ner i avgrunden.
I gapet.

I det stora vaccumet.
I det svarta, svarta.
I underjorden.
Där Hin Håle vaktar.

Så lågt kan ingen sjunka,
att den inte börjar klättra.
Att den inte kloar och river
för att komma ut på andra sidan.

För det sista som lämnar
är hoppet och önskan.
Att det blir ljust.
Ett skinande ljus!

Och den som vart där nere.
Den som sett hur det ser ut.
Är tacksam för sitt leverne
Och aldrig vill den sjunka nu.

Det finns så mycket att leva för.
Det finns alltid en öppen dörr.
Människor är goda och onda.
På toppen vill man bara sjunga.

Sjunga sig hes:
"Jag har vart nere!"
Sjunga för full röst:
"Jag har kärlek i mitt bröst!"

"Jag skrev mig ut.
Jag skrev mig upp!
Inget blir som förut.
Jag är fri nu ..."