Konstpaus Att skapa något som räcker till blir ett önskemål
Som saknar en kärnpunkt

Även då, stod jag med blicken mot allt det
som inte längre var och glömde bort stunden

Upptagen
av mig själv befriade jag det förflutna och tråcklade orden till ett täcke som suckade ut: Här levde jag!
Han var vid liv då

Jag tänker på alla de gånger trafiken utanför tutade åt grannarna i något slag av igenkännande

Jag tänker på honom Innan slutet april februari,
medan jag färgar mitt hår mörkt för att avskärma mig från något som gör ont i en Taylor Swift låt När jag ångrar mig får jag inte till tonen och bränner av mitt hår

Allt gammal måste bort och falla av likt känslor
som kasseras eller minnen som bitits sig in och nu återstår
i ett skämt som får folk att le

Saker att göra något åt Träna. Banta. Klippa. Färga.
Börja om från grunden Starta om Gör nytt

Och kanske till och med rikta in mig på det som är nu
Köpa skor Jacka Linser Gå ut en kväll och träffa någon Dansa mer eller
Bryta av monologens ständiga närvaro och bara be sig själv hålla käften en stund

Att hålla tyst och runda av sig själv, klippa ner sig i det andefattiga som etsats sig fast och bli något

Din Lucy Jordan på en trottoarkant och den målade bussen tvekar medan jag scrollar vidare för att peka ut min nästa frisyr utan att bry mig om vem som går vart
eller polisens sökande blick: Allt jag bär i mina fickor är den vingklippta tonårsflicka du aldrig mött

medan jag berättar för mig själv om något
i mitten där, innan vi var då

Det här är ingen kärleksförklaring,
det är ett utbrott av apati

När man gått igenom centrifugen
står frågetecken uppradade stadigt
men Eva bredvid det jämtländska sjöodjuret har förlorat sitt L

och jag måste klara av att läsa mer för att leva längre
eller stanna upp och känna in dig, för att själv inte slå i golvet

Sista gången resignerar du ljudlöst ifrån mig
viker av i tanken med förställd likgiltighet av att
bara ha tröttnat på mig

Jag har frågor i bröstet
vilka vi delar i tysthet; insikterna av att ha förlorat varandra
i alla dessa skiftande Du

som kommer och går i mitt liv, genom texterna
Intensiteten pågår medan scenerna förändras Jag äter upp alla intryck, sväljer dem hela

och kurar ner mig över skrivblocket medan jag letar
efter något av mig själv

Dina höftben