Greppet från
den mörka årstiden
börjar vittra
frusna kroppar
sinnen i dvala
väcks långsamt
och mödosamt
till förnyat liv

Nu är den här
vägrar trängas bort
Baddar mina kinder
med vårsolens sken
anar jag doften
av nyklippt gräs
vänta tålamod
släck törsten gradvis

Leenden på okändas läppar
våren tinar upp
även tvekan och hopplöshet
liksom kittlar oss
tillräckligt länge
så öppna upp
sträck ut dina kronblad
Vackert, där är du ju