Jag tog en promenad bortåt vägen.
efter ett tag såg jag mig omkring men kände inte igen mig
Husen var krokiga och lutade sig över gatan
längst upp på en balkong stod en kvinna i blommig klänning.

Jag ropade vad är jag någonstans
du är här svarade hon,
här, vad då här svarade jag.
Kom upp skall jag visa dig sade hon
och slängde ner en nyckel

Jag låste upp porten och gick upp för trappan
på dörrarna stod det namn
Muhammed, Jesus, Maria, Judas, Abraham
från några av dörrarna hördes sång

Jag skyndade mig upp och ringde på dörren
ingen öppnade, jag ringde igen och klev in.
Lägenheten var tom, jag gick ut på balkongen
nedanför på gatan stod kvinnan i den blommiga klänningen

Vad gör du där ropade jag,
väntar på dig svarade hon och vinkade åt mig att komma ner.
Du förstår det är så att när jag är där uppe vill jag ner och när jag är där nere vill jag upp sade hon
tog nyckeln ifrån mig och gick in genom porten, följ mig.

När jag kom upp var ingen i lägenheten
när jag gick ut på balkongen stod hon på gatan.

Förbryllad lämnade jag kvarteret och vände hem,
i bakgrunden hörde jag sång
Ju närmare hem jag kom desto rakare blev husen