Själv sörplar jag
te, emedan jag
dock sällan skulle

låta mig gripas
av någon som
helst masshysteri, då

jag blott är
en enda levandes
varelse. Jag sägs

av någon stundom,
vara såsom lugnet
själv ända sedan

den där gången
för nu så
länge sedan då

brandlarmet gick och
alla andra rusade
som om det

brann i knutarna,
medan jag själv
satt på min

säng, något böjd
i ryggen och
knöt skornas band.

Det viktiga vid
gång, att inte
snubbla över snöret.