Du är ett monster under sängen
I garderoben, en reflektion i fönsterglaset
En blick bakom axeln

Men jag känner ingenting av din leende, mjuka blick mot mig
Där du står och plötsligt är
En del av något igen

Men jag förlåter dig sedan där
Vid blommorna medan något inombords fladdrar
Till för att i ögonvrån lämna
Din grav

En regnbåge spänner ut sig över himlavalvet
på vägen hem när du
Tar ditt sista farväl