“Gör si, säg så, de bryr sig om dig”
Nej, varför skulle de bry sig?
När de vänder ryggen så fort de får chansen,
Så det slutar med att jag sitter alldeles ensam.
Ingen lyssnar på mina ord
Ingen orkar med mina ord
Ingen ens hör mina ord
Så varför skulle de bry sig?
Och om ingen bryr sig varför ska jag försöka?
Varför ska jag säga något om ingen lyssnar?
Varför ska jag öppna upp och lägga mina problem på dem när ingen orkar?
När ingen orkar med mig?
När jag vet att de bara kommer gå iväg och klaga
“Varför är hon så jobbig?”
“Varför är hon fast i sin egna värld?”
“Vi har ju också problem”.
Så jag säger ingenting
Jag säger ingenting
Jag säger ingenting för det är ändå någonting
Det är någonting som slipper tynga ner deras axlar
Något som inte lägger till till den enorma vikten de redan har
Så jag är tyst
Jag smälter in i bakgrunden
Jag försvinner
Jag är där, men inte där
Jag syns, men inte syns
Jag finns, men ändå inte finns.
Om ändå någon av artighet skulle fråga hur jag mår,
Skulle jag svara, “jag mår bra”
Varje gång
Så de kan gå vidare utan problem
För jag får inte vara någon annans problem
Det spelar ingen roll hur jag än mår
För ingen skulle bry sig ändå.