Önskar jag hade vågat stå inför publik, verkligen.

Ja, jag förstår dig, att du verkligen vill det.

Kan jag inte bara skriva och texterna blir film?

Men hur, jag är okunnig och har inga kontakter.

Jag vet, Gud vad svårt allt det här är!

Jag vill ju bara att vi ska bidra med våra erfarenheter.

Ambassadör, nej det vågar jag inte.

Har du någon idé?

Hur vi ska göra?

Ja.. nej, vet inte, ingen hittar väl mig.

Tror inte det.

Så tråkigt.

Deprimerande.

Nu måste jag ta en deprimerande tablett.

Bra vi fick sån medicin.

Jag säger ju det, vården är bra där vi är inskrivna.

Någon slags film eller en bok av texterna?

Ja, något.

Här är vatten så du kan få ner tabletten.

Tack så mycket!

Hur ska vi arbeta vidare med texterna?

Vet inte, jag är bara en vårdare här på avdelningen.

Vad tråkigt!

Kan ni inte fråga eran samordnare?

Hon säger bara att vi kan bli ambassadörer.

Är inte det bra?

Vi vågar inte stå och prata till många människor.

Men skriv ett teater stycke istället.

Teater, hur skriver man ett sådant manus?

Vet inte, det låter bra, helt rätt på något sätt.

Är det kvälls-fika nu?

Ja, nu ska vi fika,
hoppas ni kommer vidare med texterna.

Tycker du dom är bra?

Ja, jag hoppas det ordnar sig när ni skrivs ut.

Teater hm, låter intressant,
tack för att du bryr dig om oss.

Självklart!