Att falla handlöst för någon
är brutalt

och någon påstod att sådana känslor
bara är åtrå

men första gången blev en livsläxa
andra gången

visste jag vad jag
aldrig mer ville uppleva

medan jag pekade anklagande
mot mina äggledare

"Var det här det bästa
ni kunde komma på?"

svalde det sura och
skrattade sedan gott

åt allt
.
Det har gått snart ett och ett halvt
decennium sedan sist

så borde jag inte drabbas av
någon slags galenskap igen?

Jag vet inte, bli typ kär eller nått?