Hon stod där och log
Log mot mig som att ingenting hade hänt
Som inget hade vänt
Som att inget jag hade känt,
spelade roll.
Så skrattade hon
Vände sig mot mig
Och skrattet dog ut.
Hur ska jag vara vänlig mot henne?
Vänlig mot henne när allting har hänt
När jag vet hur hon var så fucking elak
Så fucking elak mot mig
Och på något sätt inbillade sig själv att det var rätt
Rätt att plåga mig.
Hur ska jag glömma bort allt som hänt?
När såren inte ens är läkta
När ärren finns kvar
Och påminner mig varenda dag om det jag behövde gå igenom
Gå igenom på grund av henne
Om allt jag tydligen gjorde fel
Om att jag var så dålig
Om hur jag skadade henne
När jag ville vara fri
Vara fri från smärtan
Fri från plågan av att vara än en gång det hon kallade värdelös.
Så jag fångar hennes blick
Ser hur ett par iskalla ögon avspeglas i hennes
Säger ingenting
Och jag vänder på klacken och går därifrån
Ifrån hennes helvete för alltid.