Jag kan förstås inte hålla med om att dagarna är 'grå',
bara för att veckans alla dagar kommer att kunna ses
som en upprepning av veckan före.

Dagarna i livet är ju 'fulla av stjärnor', som det stod i
ett manus för nu så där länge sedan. Även om de inne-
håller momenten äta sova vakna göra

äta sova vakna göra, så får en kanske vara 'glad' att en
själv lever i alla fall. Tids nog dör en människa och då
är det nog svårt att uppleva ens

'de grå dagarnas' stilla lunk. En människa som är med
om en olycka, finner kanske meningen med livet först
efter den där olyckan...

så om lunken leder fram till en olycka,
var det kanske
den förändring som 'behövdes'.