Brasan sprätter
högljudda lågor.

Tyst, jag läser ljuset
med ett öga.

Mitt andra öga kastade jag
på allt som inte skiner.

Likt Babels torn
staplas böcker på hög,
volymer av oförstånd.

Tillåt mig att inte begripa,
nej, jag ska evigt undra.

Jag ska leva
som ett frågetecken,
och förhoppningsvis
dö nyfiken.

Ord leder mig,
men aldrig till punkt.

Tålamodet tappade jag
i blöta strumpor.