Jag hade hållit en mässa
för de besuttna

Vi hade varit i krig
sedan hösten
fyrtionio

Nu var det vår
men ännu mycket kallt

Inga framsteg gjordes
för någondera parten

Fronterna stod stilla

Sex krigsvintrar
och ännu ingen seger

Kapellet var litet och varmt

De jag talade för, den lilla skaran
om de lyssnade, såg alla mycket trötta ut
i sina blickar

De jag sa till dem
var naturligtvis hämtat ur luften

Hur skulle det kunna vara
någonting annat

Likafullt såg jag på dem, trötta och slitna
hur någonting vaknade; ett hopp

Det var min plikt
att framkalla detta

Jag skulle senare
berätta det
för min beskyddare

som skulle ge mig rätt