Din nacke luktar allkrydda.
Sashiko där hugget föll.
Du tackar för allt du fick skydda,
Men luggen avslöjar: "Dölj!"

Du skapar helt egen felstavning
Och bryter på flertalet språk.
Skrapsår du fått på en begravning,
Som har blivit ett stort jävla bråk.

Du har gått genom initiering.
Sedan dess talar du aldrig först.
För en gen som gett dig punktering
Har orsakat din eviga törst.

Mellan länder, öga mot öga,
Mellanlandar du för att ta luft.
I en tomhet fylld av din tröga,
Av din tröga tårögda förnuft.

Och när ljuset är redo att tändas
För att fira din nyblivna släkt,
Står det alltid någon och andas
I din nacke med frän andedräkt.