nu
när jag håller mitt ansikte i mina händer
märker jag
att jag inte längre har något ansikte
att ansiktet är borta

en vit häst i dimman

mattans tyngd lutad mot golvet
dörrens vinkling
mörkt mot hallen, trappan nedåt, nedervåningen
slaget, det första

mitt ansikte saknas
kvar finns en tom rymd, en köttslamsa
kvar finns frånvaron av gud

vit häst i dimman