jag har överlevt denna natt
möts av mer natt
faller i språket
hämtar upp dig ur askan
gör dig till avbild
stillhet
sönderfallet återvänder mig mot ett stilla regn
tacksamheten från de döda

du var här, är ännu här
ännu kan jag gripa efter dig, i frånvaron
i artefakterna av din frånvaro
i stumhetens tal

och näst intill allt mörker
vadandes
mina egna armar, det svarta tyget,
darrandes

jag känner min närvaro
ur dig

ur dig

vita häst