mitt ansikte i dimman, vit häst, rubiner
klär dig längs halsen, det stela guldet, och träskorna
stickat som ingen bär

slyt och väderbitet rangel
knackar det i väggarna
knackar man i väggarna för att få bort mössen det regnar ju aldrig

telefonen urkopplad, ringandes, det är från tyskland, hamburg, det är till dig
du blir glad, talar tyska, talar med tryggheten

sedan är du försvunnen igen

brunnen där vi lekte, åran och spindlarna
knopen, vit häst

agna betet, metspöt, ingen fisk, det är inte därför vi försöker
nypotatis, jag äter för att kvävas
solen ned. skuggor i händerna

skriket kommer ut så att jag inte känner igen det
skriket kommer i form av en stumhet, stympat läte