Barrskogen låg som på en tallrik,
En spikmatta för en grandios fot.
En vandrande pinne i björkris,
En stocke till all jordens sot

Går jag på din mossa, barfota.
Vi båda får gåshud i smyg.
När gossen fått nog av att hotas,
Blir skinnet härdat som tyg.

På slätten, som ett ungt ansikte,
Hårlös med begynnande strån,
Föds evigheten i dikten
För att rinna ut i ögonvrån.