Jag var trött, jag var matt.
Inga planer, planlös och kall.
Plånboken var platt.
Det skulle bli en ensam natt.

Då plinga det till.
En gammal vän från förr.
Frågade om jag ville
komma på besök.

Där var statshotellet i sin prakt.
Med anor från gammalt.
Jag bjöds in
och inget var det samma.

Där låg en linje så tunn.
Det doftade av blommor från hennes rum.
Jag tog och blev tagen.
Hon hade räddat dagen.

Från fattig och ensam.
Nu berusad av sällskap.
Vilken tur jag har
som har fina vänner kvar.