En ensam fågel
väcker staden.
Den i sin grönskimrande skrud
ger ifrån sig ett herrans ljud.

Och dagen gryr
så sakta så.
Denna dag är ny,
och fågeln sjunger dess lov.

För det finns nåt skört
i dessa tidiga timmar.
Något som inte går att förstå
i den tjocka morgondimman.

Fågeln sjunger på.
Så vaknar sakta stan.
Idag går från igår.
Och solen färgar timmen blå.