”Jag talar bara ett språk, och det är inte mitt eget.” Jacques Derrida

Enligt Derrida tolkar vi verkligheten genom språket, och vi tolkar språket på olika sätt. Verkligheten
består av sociala och kulturella gruppspråk där orden får sin betydelse först genom sitt sammanhang.
För att förstå världen måste man därför först förstå sitt språk. Man måste därför spela ett dubbelspel,
acceptera ett system eller ett språk och tänka inom dess ramar men samtidigt plocka sönder det för att
avslöja dess dolda förutsättningar och motsägelser. För de är genom dessa språkliga medel som
maktövergrepp, kvinnoförtryck, rasism och diskriminering möjliggörs.
Ett exempel är ordet ”frihet”. Det är ett centralt begrepp för oss, något vi alla eftersträvar i livet. Trots
det verkar det som att vi inte är helt överens om ordets innebörd. En liberal kanske definierar det som
”möjligheten att själv bestämma över sina val” medan en socialist kanske beskriver det som ”att inte bli
utnyttjad av andra”. Denna typ av begrepp hittar man i alla politiska, religiösa och filosofiska teorier. Vi
förväntas ”förstå” vad som menas och impliceras. Men vi ska inte förväxla detta med sanningen, för det
finns ingen objektiv ”frihet”. Det enda som finns är påhittade begrepp som i slutändan inte säger
någonting förutom att man kan ha olika definitioner.