havet stormar
innan det lägger sig så fint
i sakta gungande vågor.

min kropp tryckt mot din
värmen sprider sig
samma vackra ord
ur alla munnar.

omöjligheten är otrolig.

omöjligt
att alla inte känner
det jag känner.
för det är obekant och stort och uppfyllande
det är inte min egen känsla
det är kollektivets.

vi är havet
vi sitter ihop
vi glittrar i solen.