I drömmen rinner vattendraget

genom mina öppna tankar

jag bär inte längre bördor

som tynger mina axlar.

Morgonljuset breder sin ömhet

över tomställda katakomber

väcker toner som berget

bevarat genom oändlig tid.

Livet tippar över på rött

kränger sin ödsliga färd

över böljande ängars tröst

genom tunnlar av saknade år.