Hemmet ligger rart

i väntande glänta

aldrig faller någon skugga

över tak och dess nock.

Jag reser mot trygghet och hopp

ingen blick vänder min väg

styr mina steg av längtan

undan avund och svek.

När tiden fick svalna

fanns inget val att finna

räddningens planka utlagd och bred

stunden var funnen

mot frihetens glädje jag skred.