*
Får en människa vara fel i landet Sverige.
Får hon misslyckas. Får hon rasa ihop i en liten hög för att hennes hjärta
brustit. När pengarna är slut och hyran alldeles för hög. Får hon snubbla då
och falla handlöst.
Om den man älskar lämnat dig eller är död.

Och du står vid en gammaldags minneslund. Med bara en sten och ett kors.
Inga namn, inga spår. Med en enda röd ros.
Och din familj hörs inte av. De har sagt till dig för att tydligt visa hur lite de bryr sig. De sa till dig att de inte tål folk som säger emot.

Du är ensam nu och alla dina gamla vänner från förr har blivit rika
på fastigheter och researrangemang till farliga och spännande krig.

Du säger att du gett upp och försvinner en tid.
Får man lägga sig ner och för att dö. Får man tycka allt är hopplöst,
om man reser sig igen på nio. Får man gråta förtvivlat över sakernas tillstånd.
Får man längta tillbaka till en tid då alla fanns. Då kärleken fanns.
Får man ropa på sin älskade från jorden till himlen. Får man trösta sig
med en stor stark och tre valium, när livet är så svårt.


Sverige, mitt fosterland, ibland är du så kall.

*