När sommaren kom det året, hade den föregåtts av
en extremt kall vinter samt sedan en ytterligt om
-växlande vår. Likt en vindflöjel hade vädret svävat
som tvekandes hit som dit. Ändå hade Louise träffat
sin Herman och det mest för att de båda bodde i Fred
-riksboda, strax utanför den märkliga staden Armbåga.
Fredriksboda hade nästan tusen vuxna invånare, om en
inte räknar någon eller några på väg därifrån eller med
halvt löfte om att söka bosätta sig på orten. Att påstå att
'alla känner alla' är en sådan där känd överdrift. Däremot
är det nog sant att de flesta någon gång har sett eller i
vilket fall hört talas om i stort sett alla. Det är en sådan
där ort som har nästan allt. Det som saknades var någon
riktig bensinmack, någon riktig polisstation, någon riktig
järnväg och någon riktig arbetslöshet. De flesta av männi
-skorna har delägarskap i fler än en rörelse och många är
det som har fingrarna nere i syltburken vad det gäller 'svåger
-politik'. De flesta av barnen visste vilka de andra barnen var,
de var som vanligt uppdelade i åldersgrupper, före fyra års
ålder, före sju års ålder, före tio, före tolv och så före vuxen
ålder samt tonåringar samt människor mellan tonåren och
tjugofem och så vidare. Sedan efter sommaren kom det en
sådan där så kallad 'indiansommar' i början av september
och slutade förstås helt abrupt ungefär i mitten av månaden.
Men sommaren själv tog sin början på allvar den tjugofemte
maj och det kändes förstås rätt svettigt, eftersom våren vilken
föregick sommaren, varit just som nyckfull. Det går att anta
vilket väder eller utveckling av händelserna, som en planerar för.
Men det blir mera en förhoppning, om än en stark förvissning.
Blott det ej skulle kunna gå att säga säkert. Ungefär som att
söka gissa hur många startande som 'kommer i mål', på väg
någonstans, exempelvis till arbetsplatsen. Det blir i vilket fall
stundom ett möte av något slag. Ett möte med den del av ödet
som kan leda till sjukhuset, ett försvinnande eller så småningom
till 'gravkammarens hemlighet'. Begravningsbyrån vilken visst
hyser en och annan hemlighet. Vad hände egentligen med
'Big John' i den eller den kistan? Och varför hade liket två
vänsterfötter? Denna och andra frågor kan en människa få
svar på (kanske, om den blott ser stjärnorna blinka) och gnistra
på en sådan där nattsvart himmel, om det inte vore för molnen.