En morgondag av trygghet
Jag inte visste fanns
Som speglar sig i skugga
och vinglar ur balans
Det kanske verkar konstigt
Visst kan det vara så
Men skuggor syns väl ändå
när man står på sina tår

Få vill sällan vara
I mer än bara två
Men två är mer än ingen
Och ingen mer än så
Så få är ingen ensam
som en tredje är med två

En fjärde slår i huvet
Men huvudet är kallt
Som kylan från en frost
Som får hjärtat att bli halt

Visst snubblade jag fram
Och till slut blev det en dans
I andras ögon föll jag
I mina fick jag chans.