Hon jagas av ett mörker
ett svart mörker som vill sluka henne
Hon springer över snåriga stigar,
snubblar,
reser sig,
Försöker hålla avstånd.
Men likt rök så söker det sig in,
in i varje cell i hennes ihoplappade själ
dränker henne i den välbekanta känslan
Omsluter henne
Vaggandes, viskandes att ingenting är bättre än att befinna sig här,
insvept i det nattsvarta svarta.
Hånskrattandes när hon försöker
bryta sig loss,
bryta sig fri.
För att sedan krama hårdare,
tightare
tills hennes trasiga själ går sönder,
Ännu en gång.