Aldrig har väl människan varit mer upplyst om allting som händer runt omkring den än just i våra tider. Både fysiskt och psykiskt, jordnära och universellt. 24/7 har de sina näsor och ögon fixerade vid dessa apparater och ser inte vad som händer runt omkring dem. Folk kan dö nedanför deras fötter utan att de ser det. Och skulle de se det då spelar de in dödskampen med hjälp av mobilkamrorna istället för att använda den till att ringa SOS. Här finns pengar och berömmelse att tjäna. 

Med hjälp av alla appar, ipoddar, datorer och gud vete vad alla de där apparaterna heter är de både uppkopplade, inkopplade och påkopplade dygnet runt. Det är bara att scrolla så får de det sista modet, skönhetstips, bantningstips, vem som skjuter på vem och vilket hus som sprängs just för stunden. Allt mellan himmel och jord "worldwide" presenteras i en rasande fart med både smaskiga rubriker, bilder och texter. För det gäller att både fånga och hålla kvar användarnas uppmärksamhet så länge som möjligt. Och få så många följare som det bara går. För det tjänas pengar på varenda följare, emoj och kommentar. Och pengar det är vad som lockar inom denna mediavärld. All medmänsklighet och humanitet är som bortblåsta. Och gud sig förbarme om apparaterna inte skulle fungera, bli hackade eller ladda ur sig, för då faller hela deras värld i spillror.

Men skulle man någongång få ögonkontakt med någon av dessa mediaslavar och då också råka le emot de, kanske till och med att man hinner nicka en lite vänlig hälsning, då tittar många skrämt tillbaka som om man var på väg att antasta de, eller göra något ännu värre. Snabbt tittar de bort med ett fasansfullt uttryck i ansiktet som om de tänker:
- "Herregud, tänker den där gamla kärringen börja prata? Va´fan gör jag då?" och skyndar sig förbi, medan de skrämt slänger ett getöga på mig och fortsätter scrolla eller prata i sina apparater. Kanske förfasar de sig över vad de precis har gått igenom!

Nej, då vad det allt bättre förr, när telefonen satt fast i väggen hemma. Folk var medvetna om vad som hände runt omkring dem, såg varann och pratade med varann. Det var ett levande och ett tryggare samhälle. Folk brydde sig om varandra och hjälpte varann. Var trevliga mot varann. Alla var närvarande här och nu både fysiskt och mentalt. Det var ett levande samhälle. Och man kände sig hemma.

Så är det inte längre. Inte där jag bor. Även om det finns fysiska personer runt omkring mig när jag går ut, så vete fan var och i vilken värld de befinner sig i. De är iallafall både frånkopplade, urkopplade och bortkopplade från denna världen.