https://nickopoet.com/2026/05/31/recension-traden-som-stod-har-av-per-hogberg-books-on-demand-2026/

Datum: 31 maj 2026Författare: Nicko Smith
Det finns diktsamlingar som vill imponera. Och så finns det diktsamlingar som vill stanna upp tillsammans med dig en stund.

Träden som stod här tillhör den senare sorten.

Per Högberg skriver med en återhållsamhet som kräver något av sin läsare. Här finns inga stora litterära gester eller överdrivna språkliga fyrverkerier. Istället möter vi korta, avskalade dikter där varje ord får bära sin egen tyngd. Som ringar på vatten växer betydelsen i mellanrummen.

Genom samlingen löper två strömmar sida vid sida. Den ena är naturen – fåglar, träd, humlor, årstidernas växlingar och det eviga kretsloppet. Den andra är människans samtid, fylld av krig, drönare, övervakning, rädsla och brus. Det är i mötet mellan dessa världar som boken hittar sin nerv.

När tranor landar vid sjön syns samtidigt strecken efter stridsplan. När våren kommer pågår fortfarande kriget. Naturens skönhet blir aldrig en flykt från verkligheten utan snarare ett sätt att uthärda den.

Det som berör mig mest är samlingens stilla sorg över vad vi håller på att förlora. Inte bara skogar och landskap, utan också vår förmåga att lyssna. Samlingens titel blir en bärande bild för dess centrala tema. Träden talar, men ingen hör. De står där som vittnen till vår tid och våra beslut.

Samtidigt finns här inget uppgivet mörker. Tvärtom. Mellan raderna lever en envis tro på att människan fortfarande kan återknyta kontakten – med naturen, med varandra och med sig själv. Flera av dikterna rör sig mot stillhet, läkning och närvaro. Som om författaren vill påminna oss om att det fortfarande finns rum där det svarta inte når.

Formmässigt rör sig Högberg mellan haikuliknande koncentration och något längre, friare dikter. Ibland träffar enkelheten rakt i hjärtat. Ibland hade jag önskat att vissa bilder fick utvecklas längre. Men kanske är det också en del av samlingens idé: att läsaren själv måste gå den sista biten.

Träden som stod här är ingen högljudd bok. Den viskar. Och just därför är den värd att lyssna på.

Det är en diktsamling om tid, minne, krig, natur och människans plats i allt detta. Framför allt är det en bok som ställer en enkel men svår fråga:

Om träden som stod här kunde tala – skulle vi verkligen höra vad de försöker säga?