Ja, Akleja heter hon. Hon med den böjda nacken, undviker så långt det går att visa sitt förföriska ansikte. Än sämre går det med kroppen. Inget kan komma närmre en lustgård än just den. Varför sämre? Hennes hud tål bara tunna tyger. Och vindxylofonen, som hon alltid bär med sig, kallar ständigt på vinden. Vilket medför att hennes kropp alltid blir tydlig, än här än där.

Akleja är det enda vapnet De Färdvida har mot männen från ödsliga trakter. De män som är rädda för kunskap och främlingen. Hon smeker hon dem med vindxylofonen och låter dem gråta ut sin skräck. Men, men det hjälper inte länge. Det bara lugnar för dagen. Snåljåpar säger Spöklika.