Mina medborgare,

I kväll talar jag till er som landets vårdare. Vi följer era värden, övervakar ert allmäntillstånd, gör våra rundor. Varje kommun en avdelning. Varje medborgare en patient. Vårt ansvar: att hålla er friska, trygga, vid liv.

Vi bär er. Från beslut till beslut, genom de långa nätterna när bördorna tynger och tystnaden tätnar. Ansvar är en kropp i våra händer. Vi håller den stadigt.

Vi känner rytmen i ert arbete. Vi känner tyngden i era dagar. Vi vet vad ni bär – och vi bär det med er. Det är vad vi gör. Det är vad vi alltid har gjort. Vi har sett er trötthet. Vi har sett er tveka vid trösklarna, stanna upp i korridorerna, söka efter något ni inte riktigt kan sätta ord på. Vi har sett det. Vi ser alltid.

Budgeten är en journal. Vi läser den högt för er, med stadig röst, med klinisk säkerhet. Siffrorna är våra diagnoser. Åtgärderna våra ordinationer. Ni tar emot dem som patienter tar emot besked – med tillit, med tålamod, med vetskapen att vi gör vårt yttersta. Vissa ordinationer är svåra. Det vet vi. Men kroppen måste ibland igenom det svåra för att bli stark igen. Det förstår ni. Ni är kloka patienter.

Vi vet att vissa av er känner oro. Oro är ett symptom. Vi behandlar det.

Det finns ett protokoll för allt. För sorgen och för glädjen. För krisen och för vardagen. För de frågor som ställs högt och de som viskas. Vi följer protokollet med precision och med den rätta gesten vid det rätta ögonblicket. Det kallas omsorg. Det är omsorg.

Vi tvättar, tröstar, vakar. Vi noterar avvikelser. Även de små. Särskilt de små. En förändring i rösten. En paus som varar lite för länge. Ett ansikte som vänder sig bort i fel ögonblick. Vi är utbildade att se det ni inte själva märker. Det är därför ni behöver oss. Det är därför vi finns.

Och nu utökar vi våra rundor. Nationen är en organism, och vi är dess vårdare. Vi följer era rörelser, era mönster, era förändringar – inte för att kontrollera, utan för att ingen avvikelse ska gå oupptäckt, ingen försämring sprida sig i tystnad. Vi registrerar. Vi dokumenterar. Vi analyserar. Vi gör det för er. För stabiliteten. För helheten. För att varje del av kroppen ska svara på behandlingen.

Vissa av er har redan svarat väl. Det gläder oss. Vi noterar det.

Vi fortsätter att justera doserna. Vi fortsätter att styra flödena. Vi fortsätter att ge er det ni behöver, innan ni själva vet att ni behöver det. Det är vår uppgift. Det är vår skyldighet. Det är, om vi ska vara ärliga – och det ska vi alltid vara mot våra patienter – det enda vi vet hur man gör.

Vi fortsätter att vårda er. Hela er. Alltid.

Sov gott. Vi vakar.