Jag var min väg om boklådan en dag och jag har aldrig begripit mig på hur andra ibland pratar, ibland i antikvariat så finns det ju en som låda med böcker precis till vänster eller höger om ingången.
En del människor talar om butiken som en affär och om affären som en uppgörelse mellan bekanta.
En tredje vill ha det till att handla om vänsterprassel, medan de har ihop det med en jänta, en kvinna, en kille eller karl.
Medan det kan stå i tidningen om affärer länder emellan, som hur det ligger till på börsen i den ena eller andra staden, ofta Tokyo eller New York.
Medan Pelle eller Lena kan tala om att börsen har en i väskan och har pengar i, reda eller småväxel.
Pelle har sina i plånboken men kallar den för börs stundom.
Det är så förvirrande.
I alla fall så gick jag inne i butiken och sökte bland böcker, efter ingen speciell bok eller författare, utan bara för att se på utbudet i min prisklass.
Inbundet är i regel litet mera kostsamt än pocket.
I alla fall så var det en mild dag en dag i juni och solen stekte inte precis.
Som den andra dagar kan göra, men nu blåste det en mild bris och inte halv storm heller.
Innan jag gick i dörren ville jag se på böcker i lådan och tog upp en för att som bläddra förstrött i den, då jag tyckte mig höra något viskande.
Först trodde jag det var vinden eller någon som slagit upp en tidning på sidan sex, det märkliga står på framsidan och precis i slutet raden 'mera om bråket mellan partier i riksdagen, på sidan sex'.
Sådär vinner de intresse förstås.
Eller så är det resultatet i Vansbrosimningen, först bara litet som retsamt och så raden om 'mera om resultatet längre bak på sida 44'.
I rapporter om sporten då.
I alla fall så såg jag mig omkring, en viskning kom ingenstans ifrån just då.
Men det var som ett mellanting mellan en viskning och ett slags prasslande.
Så hördes det åter igen, bara en sjutton sekunder senare.
Jag låtsades förstås som om det regnade.
Bläddrade en smula och läste sedan baksidans text.
Hm, hm, hm... mumlade jag för mig själv.
Medan jag försökte utröna just varifrån det där ljudet hördes.
Såg några tidningar i ett ställ, det var sådana där serietidningar som kommer ut var fjortonde dag.
Där tyckte jag mig se en eller annan rörelse och tog det genast för att jag sett i syne, eller att vinden blåste just där och då.
Jag tror rent generellt inte på spöken, trots att jag har ett hemma, skyddsänglar kan en ju ha och jag undrar om de tar ledigt ibland.
Så fick jag en tokig idé, tidningarna kanske pratade med varandra?
Som i ett sakernas högerprassel.
För det förstod jag ju, vänsterprassel har bara människorna, även om djur nog kan var litet si och så ibland.
Jag förstod mig inte på språket som saker talar med varandra om, det är ju som en annan dialekt eller kanske som latin, vilket jag bara kan några få ord.
Citat ett eller annat, som 'Navigare necesse est', som påstås betyda 'Nödvändigt är att segla', men väl egentligen borde ha översatts till 'Nödvändigt att navigera', mera troligt tycker då jag.
Mycket i verkligheten var då ett som mysterium, där en häst som Legolas plötsligt förlorade ett lopp, eller i vart fall kom på plats.
Den vann ju annars alltså gick att vinna, och då kändes det som ett mysterium när något sådant kom.
Eller som varför det blev ett första världskrig, trots att hertigen inte sköts i Tyskland utan i ett litet land jag hörde talas om först när det hände.
Eller i alla fall sådan en hundra år efteråt, då jag läste om saken i en historiebok.
Det är i vanliga fall ett talesätt, att det eller det hände då och då eller att att 'vad gör det om hundra år'.
Men tidningar kanske kan tala med varandra, ungefär som två djur, vilka nog talar om revir eller hunger, törst eller fara.
Det talar nog inte som 'det ser verkligen ut att dra ihop sig till regn'.
Dra ihop sig, det gör väl inte vädret, moln exempelvis kan skifta färg eller 'dra ihop sig' till stora sjok, fast ibland då en ser enstaka moln på en himmel ljust blå.
Det verkar som gulliga och ulligt mjuka 'saker och ting', fria som i anden.
I alla fall fick jag för mig att det där prasslet, högerprasslet', för vi är väl överens om att 'vänsterprassel', det handlar om smussel i lönndom, oavsett hur tillfälliga eller som långdragna de är.
De talade nog med varandra och att de skulle tala om mig just, tog jag för mera osannolikt.
Men kanske ville en eller annan av dem 'byta miljö', kanske ville den eller den tidningen komma in under tak?
Den tidningen kunde ju har liknande behov som en människa.
Tidskrifter och böcker har en tendens att blekna i solen.
Men vid dagens slut tog handlaren i alla fall in boklådan och tidningsstället i affären igen, innan dörren fick gå i lås och på knippan fanns nog nycklarna inte bara till dörren, utan faktiskt nycklarna till livet själv.


(Om bilden.
Vilken är från Götgatsbacken i Stockholm, huvudstaden,
inte orten i Värmland, se karta för närmare studier.

Götgatan 'löper' mellan Södermalmstorg, station Slussen,
samt tar sig sin ände vid Skanstull, där går en bro över vattnet
undertill och nästa station med tunnelbanan, är då Gullmarsplan,
med byte till tvärbana eller buss,
eller i somliga fall någon har sin bostad på platsen.

Vid tillfället ifråga då fotot togs,
syns nog en buss som skymma resten av gatan,
ty på en del tvärgator händer det att trafikens större fordon,
passerar och det 'kvickt som attan'.

Så innan bussen, om det nu är en buss, kom körandes,
så var där blott himmel och så vips precis då jag knäppte bilden,
var den där som genom ett under, mirakel, mysterium.
I ena stunden finns ett hus och i nästa har det brunnit eller blivit rivet)