hon dras mot början
som mot ljus i mörkret
hon söker det första fröet
den första handen
som formade världen
inte för att finna sanning
utan för att stilla sin oro
över att ha förlorat den
men ljuset hon följer
är inte början
utan spegeln
av hennes
egen hunger
hon gräver i jorden
och finner sin egen skugga
det som var ursprung
är nu rörelse
andetaget som
fortsätter
genom allt
som växer
allt som dör
allt som minns
och kanske är det så
att början aldrig
var en plats
utan en riktning
ett sätt att gå
ett sätt att
längta