Arvet – 1919 AA drack mitt billiga kaffe med köpta, nybakade kardemummabullar från mitt favvobageri. Hon sa kort Gott! Hon är sträng på vänligt vis, tror jag. Jag har inte så bra koll på – ja folk. AA ställde min designade kopp försiktigt på sin utvalda plats på slarvigt avtorkade kaffebordet Du förstår! Nej, jag förstod inte men fattade att hon ville kolla hur mycket jag förstår. Här i min koksgrotta är vi bara vi utan insyn. Missionen gick bra! sa hon liksom i förbigående och jag fattade att hon såg mig och FF som hjältar eller näst intill hjältar. AA är kort, broderar inte ut texten. Kanske är vi det. Vi är båda jägare och älskar att fälla. AA undrade försiktigt Är du bekväm med honom? Hon tog påtår från min Xtra-pannan och bet beslutsamt i en kardemummabulle. Kort sa leende Klart jag är! Vi konnektar! Varför undrar du? Pinsamt, pinsamt men jag har fått konnekta från Thors låtsasmorsa, influencern som konnektar och konnektar för profit.. AA lutade sig bak i stolen och svalde sista tuggan Vi behöver såna som ni, ett team i särskilt prövande missioner – och FF är cool med dig, bara så du vet. FF och jag var tillsammans i tre dagar och jag frågade i slutet av första dagen om jag kunde kalla honom Norrland efter hans brytning. Okej, tyckte han och sa Om jag får kalla dig Nollåtta efter din brytning? Vi tog skrattande i hand. I övrigt höll vi professionellt allt personligt utanför pratet. Vi måste veta så lite som möjligt om varann för vår egen säkerhet.
Team? undrade jag försiktigt. Du och han, sa hon och petade undan en brödsmula från överläppen. Du och han får lära känna varandra bättre och bli varse om era respektive svagheter och styrkor. Ni ska få större frihet – under vår ledning – för uppdragens genomförande. I november – datum och plats återkommer jag med längre fram – får ni en sorts utbildning i teamjobb, krishantering, fys, vapen, ja du vet. Allt med inriktning mot mer självständigt agerande. Hittills, fortsatte hon sakligt, Har ni fått alla data i förväg eftersom missionerna har varit välplanerade. Av oss! la hon till och la försiktigt händerna i knät så hon såg ut som vilken snäll sagotant som helst. Hon betraktade mig Går du med på det här? Efter en stunds betänketid frågade jag Vi får inget team efter oss som städar upp? Hon såg ner på sina rena händer Det teamet, om det behövs, ordnar vi, men alla detaljer kring denna nya teambildnings förutsättningar får du och han veta allt, allt!, om i november. Är du intresserad, Uno? Vi såg varandra i ögonen, hennes inramade av tantiga veck och rynkor. Hur hon såg mina vet jag inte, kan inte föreställa mig heller. Suckande nickade jag Jag vet inte vad jag ger mig in på. Jag pekade på henne Bara du vet vad du gör! Leende ryckte hon nästan omärkligt på axlarna, nickade och rotade i stora handväskan. En silverplunta och två små silverbägare ställde hon försiktigt på kaffebordet efter att ha sopat undan osynliga smulor. Det här, Uno!, är en riktigt fin whisky, riktigt fin, som behövs vid tillfällen som detta! Efter att varsamt försett var bägare med drycken vars mycket angenäma arom lovad gott, räckte hon mig leende en och sa kort Tack Uno för ditt förtroende! Vi skålade och ja, whiskyn var gudomlig och jag blev med ens lite skraj Överdriv inte! Än vet ingen om jag duger. Överdrivet bestört lutade hon sig fram Ifrågasätter du mitt omdöme?! Skrattande skakade jag på huvudet Allt vi gör kräver försiktighet, planering och gott omdöme – men ta för gudskull inte ut seger i förskott! Du och FF är vinstlotter! sa hon kort och skålade igen med mig. Leende sa jag så snällt jag bara kunde Jag ifrågasätter inte ditt omdöme, kära du. Med blicken i knät skakade hon leende på huvudet Det här blir bra! Det vet jag.
Till avsked kramade hon mig kort och sa Var rädd om dig! Jag fick en klapp på kinden.
Prosa
(Roman)
av
Staffan Nilsson
Läst 7 gånger Publicerad 2026-06-05 23:24 |
Nästa text
Föregående
Staffan Nilsson
Senast publicerade
Arvet – 19 Hönsgård Sprit! Vårt dilemma Arvet – 18 Utan moralisk kompass Arvet – 17 Arvet – 16
Se alla
|