Dina ögon, klara morgonljus,
de ger mitt mörker ännu en chans.
När du ler försvinner världens brus,
och mitt hjärta mjuknar av din varma glans.

Men dina blickar söker annan hamn,
de vänder sig från mig och går förbi.
Jag står där utan plats i någons famn
och mörkret stannar kvar inuti.