(en satirisk miniberättelse)

På Migrationsverkets centralstation, där alla spår leder till någon annanstans, stod Herr Arbetstillstånd och väntade på tåget mot “Trygg Framtid”. Han hade biljett, jobb, chef, lönespecifikationer och till och med en reflexväst, för säkerhets skull.

Men högtalaren sprakade till:

“Viktigt meddelande till resenärerna: Du som står på asylspåret men vill ta arbetsspåret – vänligen lämna stationen, gå hem till ditt hemland, och köp en ny biljett därifrån. Tack för visad förståelse.”

Herr Arbetstillstånd blinkade långsamt.

– Men… jag står ju redan här? Jag jobbar ju här? Jag har lunchlåda i kylen?

Stationsvärden log det där myndighetsleendet som betyder “regler är regler även när de är orimliga”.

– Tyvärr. Du har bytt spår utan att först lämna stationen. Det är som att byta från pendeln till tunnelbanan utan att gå ut genom spärrarna, flyga till ett annat land och komma tillbaka med en ny SL-biljett.

– Men det är ju… helt onödigt?

– Ja, svarade stationsvärden glatt. – Men det är lag.

Så Herr Arbetstillstånd fick packa sin väska, lämna stationen, flyga hem, stå i kö, fylla i formulär 47B, 47C och 47C-bilaga-2, och sedan vänta på att någon i Sverige skulle trycka på en knapp.

När han äntligen fick sin nya biljett och kom tillbaka till stationen, hade tåget mot “Trygg Framtid” redan gått.

Men högtalaren ropade:

“Nytt meddelande: Tåget är försenat på obestämd tid. Orsak: spårbyte.”

                                                   ***

SATIR: “Spårbytesreglerna och Den Allergiska Köttfabriken”

I landet Lagom fanns en man som var allergisk mot modersmjölk, men av någon anledning tål 20 kilo pulvermjölk som ser ut som amfetamin. Ingen vet varför. Inte ens han.

Migrationsverket däremot vet exakt vad som ska göras:

“Du har fel sorts mjölk i systemet. Du måste byta spår.”

– Men jag vill inte byta spår, säger mannen. – Jag vill bara jobba, betala skatt och inte dö av laktoschock.

“Regler är regler”, säger tjänstemannen och pekar på en pärm tjock som en kyrka. “Du står på asylspåret, men din mjölk är arbetsspårskompatibel. Det är förbjudet.”

– Men vem bestämmer vilket spår jag står på?

“Inte du. Inte vi. Det är spåren själva. De är som Harry Potter-hattar, fast surare.”

Så mannen skickas hem för att ansöka om att få komma tillbaka till landet där han redan bott i fem år, för att jobba på en fabrik som producerar laktosfri mjölk till andra som också är allergiska mot modersmjölk.

När han kommer tillbaka till gränsen säger passkontrollanten:

“Har du bytt spår nu?”

– Ja, jag tog tåget, planet, bussen och en åsna.

“Bra. Välkommen tillbaka. Men nästa gång du byter mjölkprodukt måste du lämna landet igen.”

Mannen suckar.

– Vem är det egentligen som byter spår?

Tjänstemannen ler:

“Alla utom oss.”