Där du nämner Gud är du välkommen, människa. Jag tackar dig för att du bär den ande som rör sig mellan oss som ljus i en spricka.

En gång, innan fasaderna lyftes, såg jag en taxichaufför rulla ut sin matta bredvid en buske. Han knäböjde, händerna mot himlen, och hela byggnaden — en miljardkropp av betong och språk — stannade i vördnad.

Arbetare från femton länder bar samma tystnad, samma fred, samma rytm av arbete och bön. Då förstod jag: Gud är en, och han tar min hand när jag arbetar.

Jag sörjer världen, inte för färgernas skull utan för de krafter som river sönder det vi bygger. Men där någon nämner Gud är främlingen min broder, och gatan blir helig mark.