Den friska blåsten slår än mot land
till vassens böljande gröna spökdans
De kvicka vadarna nära strand
har vid sitt saltvattens trogna sjöglans
på några timmar, en enda natt,
fått extra livsrum att nyttja
Där frodas dessa nu lugnt och glatt
i ny lagun nära vikens gyttja

Den vilda vågen med skumtopp vit
försöker nå upp till bryggans plankor
Ej längre kommer den dock än dit
och inte fångar den strandens ankor
som bakom segsliten mogen vass
kan känna sig såsom kungar
För stunden fria från solens gass
de simmar fridfullt med sina ungar

Den röda boden står alltjämt stark
uppå sin höjd ovan lilla backen
där fiskargubben emot sin ark
nu blickar ned, känner vind i nacken
Han är bra gammal, just som sin båt
han bär på skrönor som minnen
och har ett munspel, med mången låt
som han har skapat för allsköns sinnen

Den söta nektarn av humlan förs
från dryckesbägarens gula blomster
Av svärdens lilja han lätt förförs
från hennes doft får han sina konster
Han lever livet så långt han kan
med sång och klang kring var stuga,
så rak och ärlig som han är man,
i sällskap med en och annan fluga

Så ta mig, vindilar med er kraft,
till vattnets gråvita glitteryta
Ni har den vilja ni alltid haft
och skrämmer kanske upp liten tyta
men jag kan lova er att jag tål
de andepustar för livet
som tumlar runt i Neptunus skål
Det står för övrigt i pannan skrivet.



29/7 2025