Längst bort på gatan ser jag en gestalt.
Jag kisar i motljus.
En mörk figur med långt mörkt hår, en kappa ner till marken döljer dina skavanker. Jag höjer handen i en hälsning. Dröjer kvar i min handling och inser. Hälsningen är ett farväl. Farväl för evigt.
Känslan att du är jag i en annan tid. En svunnen och mytomspunnen tid, av ungdomens reaktiva era. Säg finns det flera.
Fler av mig med gapande sår. Falska speglingar och slitet hår.
Undra vart du går.
Känns som en kroppsdel försvinner. Ett hål i mitt bröst. Ungdomens dar.
Jag sänker handen, och gestalten blir mindre.
Vi var klara du och jag. Skavanker som blivit till ärr. Minnen och lärdomar.