Värmeelementet som gått på högvarv undrar vad som hänt,
samtidigt vågar sig tårna ut på äventyr utanför täcket.
Jag tror jag har försovit mig för dagen är redan här
men klockan är inte ens sju.

Det är solen som går upp helt naturligt nu.

Och jag minns allt jag glömde när vintern tog oss.

Det känns nästan heligt att stänga av elementet.
Det elektriska surret svalnar
precis som huset öppnar sig i nyanser jag inte sett förut.

Och jag tänker att elementet hela vintern spelat sol.
En liten mänsklig stjärna instängd i vrån.

Men nu kommer den riktiga.

Den som tänder taken.
Och drar fingrar genom dammet på köksbordet.

Jag vaknar mellan solar.
Tack säger huset.
Nu tar stjärnan över.
Och morgonen är vår.